Canaroli - Fast tvärtom

Trots att jag har tittat ytterst lite på både serien Lost och serien Invasion, så verkar den senast nämnda vara en jävla ripoff av den första. Åandrasidan så känns Invasion sjukt ogenomtänkt.

Jag letar onekligen efter serien som kan ersätta mina tidigare behov. Orkar jag engagera mig i Lost?

Det här måste ju fan säga något om fördomar:

Har man sett en skådespelare i en roll förut, och så ser man den igen i en helt ny roll. Självklart ser/dömer/fördömer man rollen eller människan på samma vis?

Lite samma som när jag blandar ihop namnet på en specifik film: Lake Placid och Place Lakid.

Jag tror att jag ber om ursäkt för mitt förra inlägg. Vet fan inte till vem, men det är hur som helst en ursäkt.

För att: orden som kom från mina fingrar var något slags desperat vredesutbrott förorsakat av några uteblivna mediciner. Så för att undvika detta i forsättningen skiter jag nu fullständigt i läkarnas ordinationer.. åtminstone för dagen. Idag är nämligen min käre mors födelsedag, 46 år fyllda, så jag ska göra allt i min makt för att inte förstöra den.

Tack och godmorgon.

[Jag tror att det slinker ner en och annan koffeintablett utöver det. Vad fan gör man inte för sina föräldrar?(!)]

Nu.

Vad fan är grejen med brudar som bara vill ha sex!? Speciellt med någon som är snäll, omtänksam och definitivt inte killen som ligger med vilken packad brud som helst. Fuck brudar. Det här är för mycket. Ok, jag kanske mest är förbannad för att jag själv sumpade min chans, en gång för mycket. Fuck D.

Nu skiter jag i allt som har med känslor att göra (åtminstone kommande timman).
Jag ska tatuera mig istället.

Ps. Parkway drive suger säkert ändå.

Exakt precis nu vill jag vara Peyton Sawyer. Trots Leos podcasts och allt. Precis i den här sekunden vill jag vara Peyton i avsnitt 15 säsong 1. Och helst så skulle hemliga människor vara Luke. Tack och hej, igen.

Jag instämmer. Inlägget före detta alltså. Fuck it.

Erin är grym. Jag behövde hjälp förut ikväll, så kjag ringde John. Han kom. Tack John.

Jag borde sova, trots huvudvärken. Hej va.

Bartendern på KC är sjukt snygg. Jag behöver så lite uppmärksamhet. Grejen är att jag vet att han vill se mig i ögonen. Jävla tönt egentllige. Ikväll skrev jag

Efter ett många-timmar-långt telefonsamtal med min käre bror Isak så är jag sådär full av insikter som man alltid är efter diskussioner med den mannen. Jag tror att det är hans raka språk som gör att jag uppskattar honom som jag gör. Paus.

"Vad gör dig lycklig, Carolina..?" Det slår aldrig fel.

En halvgod och halvny vän hörde av sig. Och jag trodde ärligt talat inte att jag hade betytt så pass mycket för henne. Eller så handlar det bara om graden av frispråkighet och sociala skillnader. Äh, glöm det.

Klockan är för mycket, nyheter från Ekot.

Hemma igen.

Oväntade saker sker när man som minst anar det. Nu blir det inget Uskavi för mig och heller inget Dalarna för mor och far. Tråkigt. Hoppas ni får kul på träningslägret utan mig. I Närke låg det va? Konstigt ställe att åka till.

Trolla ligger här bredvid mig i sängen. Hon har varit så otroligt snäll mot mig hela kvällen. Så jävla smart varelse. Hon har följt efter mig som en svans och vaktat mig. Jag älskar henne, lätt topp 10 i världen.

Tack Stini, tack Alex, tack mamma och tack pappa för att ni finns.
Jag skulle bokstavligt talat dö utan er.

Jag fick ett samtal av en telefonintervjuare tidigare ikväll. Jag får samtal från dem ganska ofta, iochmed att jag en gång för länge sedan blev medlem på en sådan där enkät-sida i hopp om att kunna påverka något här i världen. Hur som helst. Frågor med svar på en skala mellan ett och fem och några "ursäkta, vad sa du?" eller "hur menar du?". Han hade sexig röst, och vi skrattade.

Over and out va.