Canaroli - Fast tvärtom

Vad ska man säga egentligen?

24 timmar av ovisshet och missär. Kanske är det snarare 5x24 timmar av det sistnämnda. Jag vill inte vara här. Vill bara åka hem. Idag vände det mesta och förtärde mig. Så fucken svag och ynklig. Minsta lilla motgång knäcker mig. Felet är att många små eller stora saker attackerar mig på en och samma gång, och detta utlöser i sin tur att mitt psyke trycker ner mig till botten fortare än jag hinner blinka. Fuck huvudet. Jag vill hem. Jag orkar inte stanna kvar här för att endast bli förolämpad och dömd på förhand. Har dessutom utslag över hela kroppen som ger mig en sjuk klåda och en fucken feber. Just precis nu för stunden vill jag svimma, sjunka igenom golvet och aldrig mer vakna upp igen. Tro mig, jag vet vad jag pratar om. Kan jag åtminstone få sova oavbrutet de kommande två dagarna. Vet dock inte om jag är så efterlängtat där hemma heller.

Det kommer att bli ännu ett fuckat år.

Egentligen borde jag i detta nu stå framför spegeln och göra mig snygg. Ska vara på jobb om en halvtimma. Nej, jag måste skriva av mig först.

I morse (ok, klockan var väl närmare ett..) väcktes jag av en tatuerad kusin som drog upp dörren och ropade åt mig något i stil med att min favorit-släkting var här och att han tyckte att jag skulle vakna och vara lite social. Trevligt, tänkte jag. Det blev tre koppar kaffe och skitsnack med släktingar. Nu är jag skakig av koffein. Jag är så trött på att vara känslig mot kaffe. Jag behöver det? Gud, om du nu finns, snälla gör mig resistant mot pigghetsdrycker.

Äh, fuck D. Jag måste göra mig vacker oh så vacker nu.

Pussey va.

Ok, tre minuter.

I Emmas senaste inlägg nämnde hon något om förändring. Du vet, ibland är det sådana perioder. Några veckor då allt vänds uppochner och skakas om. Förändring är nog att underdriva. Detta gör mig knäsvag, mållös och galen. Jag har ingen aning om vart det här kommer att sluta. Vill nog ändå inte veta. Det här är något nytt och fräscht.

Om två dagar drar jag, vi och alla andra. För min del bär det av till Dalarna för julfirande och på tok för mycket mat. Tills dess ska jag bara njuta av nyhetens behag.

Över och ut va!

Hur fa-an kan man ha samvete till att misshandla och våldta en 79-årig kvinna med rullator!?(!!??)

Våran generation kommer att förgöra hela den här världen.

[Btw, kan ni som länkar till min gamla blogg länka hit istället? Vore snällt.]

Snart är vi inne på timma nr 6 det här dygnet. Underbart! Jag skippar sömnen idag va. Annars kommer jag aldrig lyckas gå upp och däärefter vara helt förstörd imorgon. Eller ja.. senare. Planen för det kommande dagen är följande: Åka med mor och far till skolan vid klockan ett för att träffas och ha ett möte klassföreståndare, spec-pedagoger och förhoppningsvis ingen jag känner på Guc. Efter det bär det iväg in till Uppsala stad, plus Ikea och diverse andra butiker ute i industriområden, för att inhandla årets julklappar. Med andra ord lite stress på stress på stress. Äh, fuck det. Vill väl mest få det överstökat. Vore kul att fynda lite klappar, så att jag slipper bli av med hela min december-budget. Shit, vad egotrippat det där lät? Jag älskar att ge folk presenter, speciellt när man verkligen är nöjd och vet hur glad personen kommer att bli. Så, nu vet ni det.

Nåväl. Försöker fundera ut hur och när jag ska kunna hämta min plånbok inne i stan. Jag är typ aldrig där längre. Vore i så fall om jag behöver komplettera mina julklappar och måste åka in. Har förresten inte en aning om vi brudar ska ge varandra något? Jag vet inte, kanske har börjat växa ifrån det där… eller varandra.

Trolla ligger mitt i min säng på halva täcket och två kuddar. Hon är så omtänksam, den där krabaten.

Och jag som skulle måla naglarna när jag gick och la mig.. fan också!

Ni får försöka ignorera att det ser fuckat ut i högerspalten, orkante fixa till det just nu.

Klockan har slagit fredag och det är snart lunchtid. Igår fyllde Emma 18 hela år, GRATTIS till dig va. Så nu är kvartetten fulländad för att göra huvudstan osäker. Ikväll blir det firande på hög nivå, tror jag iaf..? Well well.

Nya tider, nya mediciner och skilda världar (lite 90-tals såpa är aldrig fel). Ångestnivån är på topp och det känns hur bra som helst. Fuck nej. Men kanske kan lite trevligheter med brudar fixa det hela.

I’m off to Uppsala för att införskaffa saker åt Lucia-fixare, och jag får betalt för det. Inte onice iaf. Efter det ska jag måla naglarna. Det är min plan för den här eftermiddagen.

Ett stort grattis till Emma igen.. GRATTIS.