Canaroli - Fast tvärtom

Och fan vad jag behövde de här timmarna.

Igår var jag lite full, men det var sådär lagomt full kvällen innan man ska vara på jobbet klockan elva. Är galet tacksam för att Glenn skulle upp tidigt idag. Jag blev lite väckt runt halv åtta, och tänkte att det inte är någon idé att somna om. Ska, som sagt, vara på jobb vid elva. Och, helt sjukt skönt att få ett par timmar till att göra absolut ingenting, var länge sedan. Känns som att de två senaste veckorna har varit en en enda stor röra av jobb, skola och logistik. När ska det egentligen lugna ner sig?

Get-get-get-get-get over it! Vissa människor skulle behöva ett besök av OK go någon gång ibland. Mouahaha.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om detta är en tid av förändring eller om allt bara står sjukt jävla stilla. Någon som kan hjälpa mig fundera ut det?

Emma, förlåt för att jag aldrig ringer. Jag känner mig som en riktigt dålig vän. Finner inte tiden. När jag nyss kom på det så tog jag upp mobilen för att slå dig en signal, men insåg ganska snart att klockan inte ens hunnit bli nio och att normala människor fortfarande sover vi den här tiden på lördagar.

Näru, nu är det dags att dra mig hemåt för att byta om och sedan gå till jobb.

Pax för att vara kär i Glenn! Mouahahahahahahahaha! So long va! : ]

Tider av förändringar.

Och nu har jag suttit här i tio minuter och försökt få fram något att skriva. Kom tydligen inget. Jag har kastat ut mig själv utan energi över till att ens reflektera över det. Igår gick jag hela dagen och var spyfärdig, idag sitter istället uppgivenheten på tok för högt upp i halsen. Tänkte från början att jag hade något att bevisa för resten av världen, men jag är fan inte säker längre. Den här livssituationen är verkligen inte vad jag skulle behöva just nu, och det är därför jag blir ratad.

Jag sa för ett tag sedan att jag bara skulle ta tillfället i akt och njuta av nyhetens behag. Det gick ju verkligen inte som tänkt. "Vilken nyhet?" frågar jag mig själv.

Och allt slutar med att jag trycker ner mitt självförtroende till botten, igen. VÄRT!

Så jag ger upp här. Hej.

Den här fredagen känns som en måndag, max onsdag iaf.

Just nu skulle jag helst av allt bara vara hemma och somna i min säng. Jag drivs av koffein istället. Stora projekt som påbörjas i skolan den här veckan, mitt huvud hinner inte ens smälta det ena förrän nästa sak också ska påbörjas. Well well, bara ett halvår kvar. Åtminstone på pappret.

Jag gillar inte Magnus Betnér. Gjorde det första och kanske halva andra gången jag såg honom, men det var allt. Han är fedt överskattad av halva svenska folket.

Om en halvtimma drar jag härifrån, varelse jag får eller inte. Gör ingen nytta, inget vettigt och absolut inget som har med foto att göra ändå. Pratar in ärliga, arga och raka meddelanden på mobilsvar. Jag borde nog snart överväga att byta nummer. Bryr mig inte, men det tär på mina krafter. Energi som behövs till oerhört viktigare saker än att acceptera och stöta bort skälsord som hora, slampa eller något annat vackert. Jag säger "vaskajaggöra..?" och spyr snart av o-ork.

Fuck D. Jag är bäst. Va!

Jag tänker inte ens gå in på frustrationen jag känner just nu. Ibland är det bättre att vända andra kinden till istället för att sjunka lika lågt själv.

Vi är söta och förälskade, och vi vet det. Det är väl egentligen det enda som räknas?

För tillfället så känns framtiden så avlägsen. Har varken tid, ork eller lust att fundera på den nu.

2008, tänker inte försöka förutse hur året kommer te sig. Blir ju ändå aldrig som man trott, right?

Feberyra och brännskador. Jag ska ta mig en tupplur.

Hej va.