Canaroli - Fast tvärtom

Vad skönt att ingen beter sig som en 12-åring iaf. Jag gråter nog mer än du. Skit-liv, ok? Hej igen.

Tänker inte skriva något här. Eller.. jo, bara det här. Men inget mer. Lär bara såra folk. WOOHOO!! Fuck D va. Hej.

Igår när jag kollade in på min blogg på Glenn’s dator, som är en pc, så insåg jag att layouten ser rätt fuckad ut i explorer. Först funderade jag på att åtgärda saken, men när jag kände efter så kom jag fram till att de som inte använder sig av mac får skylla sig själva.

Anyways. Idag är det fredag och jag har ingen plan alls. Kom med förslag, någon?

Ikväll kommer far min hem. Det är bra skit. Va.. hej!

Jag ser ljuset nu. (Och nej, jag ska inte dö igen.) Hej va!

Egentligen skrivet natten lördag-söndag, runt kl 01:50.

—

Jag fick just en sådan där lampa till ovanför mitt huvud, då jag insåg att alla som är någorlunda intellektuella här i världen någon gång har lyssnat på Elvis. Och då räknas inte Devil in disguise. i Lilo & Stitch, utan verkligen har lyssnat igenom hans verk för att kunna göra en rättvis bedömning. Visserligen är säkert 85% av hans kompositioner byggda på det grundläggande blues-kompet "Ja, jag har en låten båt, ja. Ja, jag har en liten båt.." osv osv. Madeleine, som för övrigt verkligen aldrig läser den här bloggen, förstår vad jag menar. Men samtidigt så är Elvis låtar så grymt bra, just för att de är så enkla. Less is more, har man fått höra ett par gånger i livet. Så, ja.. Elvis är nog more i så fall.

Jag avskyr att trycka på mobilens sidoknapp i hopp om att ha fått ett sms eller åtminstone ett missat samtal, men istället bara få en bäcksvart display till svar. Inte ens ett "ljudlös-tecken" på skärmen (för tänk om jag hade missat plinget av ett mess medan jag var på toaletten i två minuter).

Jag hostar, snorar och klagar inuti mitt huvud. Ok, de första två gör jag inte inne i huvudet, men ändå. Jag håller på att bli förkyld igen. Skulle vara skönt men samtidigt förjävligt. Tycker synd om Maria som oroar sig så fucken mycket för mig. Hon ringer mig, och när hon inte får tag i mig så jagar hon mina föräldrar. Maria är nog dock världens bästa gymnasie-klassföreståndare. Bara tack vare den insikten så ska jag verkligen göra mitt allra yttersta för att ta mig till skolan på måndag.

Nikola-jäveln har fått mig att minnas allt igen. Jag tänker tillbaka på back-in-the-days. Tänker på Morris och viscenterna.  Vad gav jag upp allt det för? Jag gav upp det enda som gav mig en gnutta hopp i livet för detta. Hoppet gav jag upp för halsont, familjetragedier och ensamhet. Framförallt det sistnämnda, tror jag iaf. Svart/vita filmer, om inte annat. Jag skaffade en svart Smörgåsbok, medan du tog med dig din vita. Jag förstår precis vad du menar nu. Orka vara kär i en Macbook liksom?

Aha - Take on me; sjukt bra låt.

Jag har försummat de vänner jag en gång hade. Allt och alla är borta. Jag har behandlat dem så illa man någonsin kan, speciellt killarna i mitt liv. Jag vet inte, Leon är nog den enda riktiga vännen av manligt kön som jag har. Det är annat än på dagis, där jag hade ungefär tolv bästa killkompisar och ingen tjej.

Jag borde sova nu. Måste upp tidigt imorgon bitti för att städa och sedan åka hemåt. Skönt att jag älskar den här världen iaf. Så länge va!