Canaroli - Fast tvärtom

Ok, mer optimism den här gången.

Dagen har varit lång. Har fixat en hel del, jobbat lite och nästan packat klart. Eller, åtminstone lagt fram nästan allt jag ska ha med. Imorgon bär det av till Hbg och det ska bli trevligt. Många minnen och en komplex relation med en gammal vän. Resan känns välbehövlig. Skönt att få komma bort, vem tycker inte det? En liten paus i vardagstristessen. Trots att man tycker att vardagen rullar på bra så är det aldrig fel med att komma iväg ett tag. Vet inte riktigt vad jag mer har att säga.

So long!

Idag är en sådan där dag då man inte vill gå upp, och när dagen börjar lida mot sitt slut vill man bara somna så fort som möjligt.

Ännu en mobiltelefon försvann spårlöst i helgen. Blir så fruktansvärt trött på mig själv. Allt börjar gå bra och jag gillar ju t.o.m. mig själv ibland. Nu hatar jag mitt jag, mitt liv och alla mina dåliga egenskaper. Trodde jag hade vuxit upp och slutat tappa bort saker. Skenet bedrar. Att slarva bort viktiga grejer är verkligen den största ångestkällan. Finns inte ord för hur dåligt det får mig att må. Det påminner om allt dåligt jag gjort i mitt liv, vilken dålig människa jag kan vara.. och jag orkar inte fundera på det mer. Men likt förbannat så kommer jag inte ifrån det. Jag är bara sjukt besviken på mig själv. Om man har någon annan att vara arg på så är det lättare att må dåligt. Jag har bara mig själv, som alltid. Just för tillfället känns allt verkligen skit. Det låter kanske patetiskt att må såhär dåligt över en mobil, men för mig symboliserar det så mycket mer.. och det suger. Antar att det blir bättre om ett par dagar. BLICKA FRAMÅT FÖR FAN!!!!!!>

<hxcAUDID6HAÖLXMI8QW<Zlvhjdsaipfa

Nu ska jag försöka sova bort ett par år av mitt liv.

Gårdagen flög verkligen förbi! Efter 40 mil, en god middag, givande samtal och en hel hög med asgarv.. kände jag mig nöjd med livet. Jag har världens bästa brudar, så är det.

Idag är det helg, men det känns inte lika speciellt som vanligt. Det är dock fortfarande veckans vakuum. Jag släpper ansvar och plikter och lever lite extra. Men utan att ha slitit en hel vecka så är inte helgen fullt så efterlängtad. Jag försöker njuta av mina lediga vardagar också.

Efter två telefonsamtal med en kollega har jag jobb från 24 november fram till jul. Det känns bra. Jag tvekade efter första samtalet, men nu förstår jag inte riktigt varför. Jobb är jobb, och jobb genererar cash. Inte minst sysselsatta dagar. Det kommer att bli hårt jobbande, men jag tror det blir värt det. Jobb är alltid värt det i slutändan, när lönen kommer. Så känner nog alla. Jag har flera veckor på mig att flänga runt och roa mig.

På tal om att flänga runt så har jag just bokat flyg till Helsingborg. Torsdag nästa vecka till tisdagen därpå. Planerar att umgås med Kristoffer i Hbg, sedan en sväng till Nicholas i Lund och ev. besöka Vera i Lödde för en fika eller så. Det känns bra.

Gud, vad allt känns bra hela tiden?

Det är måndag men det känns som söndag, vilket inte är en vanlig grej.

Söndagen kändes som en lördag, vilket var en väldigt bra grej.

Jag gjorde sista jobbet för SSF i fredags. Blandade känslor, både skönt och vemodigt. Den här tiden har varit väldigt givande. Jag har fått andra perspektiv på saker och utvecklats i mig själv. Känner mig mer tillfreds med livet än jag gjort på många år. Framtiden ser lovande ut, det enda jag oroar mig lite för är nutiden. Jag har drygt två månaders vakuum framför mig. Inget inplanerat jobb, inget plugg. Måste sysselsätta mig. Men, det löser sig.

Efter det här vet jag inte vad jag ska skriva. Allt som kommer upp i huvudet känns fel och jag kan inte formulera mig. Det är nog lättare att skriva från hjärtat när man är missnöjd. Så jag slutar här. Punkt.